Jag får lite dåligt samvete när jag inte kan förse er med bildrika inlägg. Proceduren är helt enkelt för omständig för att jag ska orka nu när jag inte har min egen dator. Hoppas ni kan förlåta mig.

Just nu har systers skoldator. Vars mellanslagstangent gnisslar varje gång man trycker ned den. Kan *gnissel* ni *gnissel* tänka *gnissel* er *gnissel* hur *gnissel* fruktansvärt *gnissel* frusterande *gnissel* det *gnissel* är *gnissel* !!!

Så därför blir detta ett kort och tråkigt inlägg. Dessutom har jag lite svårt att koncentrera mig just nu. Jag springer runt hela huset och är allmänt virrig. Antar att det blir så när man väntar finbesök.

Men nu så. Nu känns det underbart igen. Fast nej.

Vad har ni för er en onsdagskväll som denna? Jag sitter faktiskt och pluggar. Engelska den här gången. Men tyvärr känns det inge bättre än när jag lämnade lektionen vid två idag. Vi ska skriva ett formellt brev imorgon, och för att ta mig levande genom denna utmaning skulle jag behöva lära mig ordboken utantill. Jag ha först nu insett på allvar hur mycket mitt ordförråd suger. Det var nästan skrattretande när vi vid ett tillfälle fick ut ett papper med lite uppvärmning. Jo, uppvärmnng alltså. Dessa ord skulle sättas in i små roliga one word gaps i formella meningar:

Anticipate, comprehend, elapse, faclitate, perceive, purchase, require, terminate, undertake

Jag fick lite panik och hjärnan låste sig helt. Hur många av dessa ord har jag använt i under mitt artonåriga liv? That would be... two? Dock agerade de andra som ett gäng coola filbunkar, vilket gjorde mig mycket bekymrad. Eller så var det bara jag som inbillade mig. Eller inte. Jag har alltid varit bra på engelska, så därför känns detta som ett slag i magen. Förhoppningsvis når jag snart punkten där jag slutar bry mig. Då slipper jag i alla fall gå runt och ha ångest för att jag numera är dålig, i bästa fall medelmåtta, på engelska.

Här sitter jag och försöker att inte vara avundsjuk på den nya expansionen till World of Warcraft. Det går sådär. Så istället kan jag kanske berätta lite om dagens guldklimpar?

Estetisk verksamhet. Så jäkla kul det var. Det gick framåt och jag behövde inte sitta och spela ackorden till Another Day in Paradise femtioelvatusen gånger medan resten av klassen stod i ett hörn och mumlade fram texten för att det var för omöjligt att sjunga i den jobbiga tonarten. Jag lider med dem. Ensemble ska det va'!

Vad mer? Jo jag och Ellinor hade en klockren spelning idag. Nåväl, klockren fram tills dess att mitt mikrofonstativ bestämde sig för att börja jävlas. Har du någonsin känt paniken som uppstår när du inser att mikrofonen glider längre och längre ner, så att du tillslut måste stå alldeles kutryggig och böja dig över mikrofonen för att publiken ska höra din sång över huvud taget? Hah, det är kul... Eftersom jag spelade gitarr kunde jag inte rätta till stativet själv, så jag försökte skicka telepatiska meddelanden till Ellinor som stod och sjöng för fullt bredvid mig. Det gick mindre bra, så i ett desperat ögonblick fick jag helt enkelt använda hakan för att buffa upp mikrofonen. Det måste sett så sjukt jävla roligt ut, men vad gör man inte för konsten? Nämnde jag att jag under allt detta faktiskt fortsatte kompa felfritt? Jag är stolt. Dock började både jag och Ellinor asgarva precis innan vi skulle ta de sista tonerna, för då gav mitt stativ helt med sig och mikrofonen sjönk ned i knähöjd. Även publiken skrattade gott. Det blev en lyckad spelning, helt enkelt.

Sedan var det dags för tidningsmöte, och jag blev ytterligare lite varm i hjärtat när Henrik sa att han tyckte mitt reportage var bra och att jag hade ett bra språk. Yes! Eftersom det var det första reportaget jag lagt upp och skrivit helt själv kändes det mer än bra, och efter att ha fått lite tips känns det som att jag inte behöver vara toknervös nästa gång jag ska skicka in ett reportage. Vadå osäker liksom? Host.

Åh, jag fick just ett meddelande från andra sidan. I dessa dagar är de ytterst sällsynta, så jag roffar åt mig den tid jag får. Jaja, jag har visserligen blivit lovad en redig kompensation för den här dagarna av frustration, men...Vänta, mm, just det, det har jag ju. Så jag ska sluta gnälla.

Fy SATAN vad jag fryser!

Mamma tror att det beror på att jag inte vant mig vid att det börjar bli kallare ute. Det låter rimligt. Men det är jobbigt att gå runt och frysa precis hela tiden, hur mycket kläder man än har på sig. Hu!

Idag har jag verkligen inte gjort ett dyft. Jo, skrivit lite på essän på religionen. Och sen lyckades vi få lite struktur på vårt projektarbete. Det borde väl ändå räknas?

Nu är ja trött, så jag ska sova. Kul va? Det blir roligare imorgon.

Plugglördag.

Hur deprimerande det än må vara sitter jag här på en hård pinnstol framför datorn med alla kollegieblock jag äger. Det här med stolen var ett tips från mitt hjärta, som jag tänkte att jag skulle prova. Det ska tydligen vara svårare att dåsa till om man sitter på en sådan, näst intill omöjligt enligt honom. Ja, och eftersom han spenderat något mer tid framför datorn (och på betydligt mer okristliga tider kan tilläggas) än jag, tänkte jag att det måste ligga lite sanning i det. Nåväl, det har fungerat utmärkt hittills, för jag lämnade pricis in samhällskunskapshelvetet! Den uppgiften har tamejfan gett mig så mycket ångest att jag aldrig vill se den igen. Nu flinade jag lite ironsikt. Det är klart jag vill se omdömet, det är ju bland det mest spännande som finns, tycker ni inte? Spänningen när man sett att man fått en kommentar, precis innan man läser den och förhopnningsvis leendet som kommer när man ser betyget. Det är lycka på jorden. Nu var jag bara lite ironisk faktiskt.

Jag tänkte att jag skulle vara JÄTTEproduktiv den här helgen och få undan så mycket plugg som möjligt. Mest för att jag inte ska behöva göra så mycket nästa vecka och förhoppningsvis ingenting nästa helg. Vem vill plugga när man har finbesök liksom? Nåväl, den planen kommer nog gå rätt utför from here. Plugglördagen är officiellt över, inställd, finito (ni som köpt biljetter till kvällsföreställningen ska få era pengar tillbaka)! Jag ska nog ta och titta lite på tv. Eller gå ut en sväng. Eller ligga i sängen och titta drömskt upp i taket. Vad som helst utom att plugga.

Ha det!

Tydligen finns det ett konstruktionsfel i modellen som jag hade, så det var egentligen bara en tidsfråga till den skulle bränna ut sig själv. Jag vet inte om jag ska gråta eller slå ett hål genom väggen (det senare rekommenderas inte, det gjorde ont).

Okej, riktigt så illa är det inte. Jag har för tillfället vårdad om min systers laptop, som hon var så god att låna ut nu när hon faktiskt har två datorer (fan ta min jävla skitskola). Nåväl, tack syster.

Sån tur är hade jag inget spännande sparat i själva datorn (i såna här lägen är det bra att ha ett välfungerande och kärleksfyllt förhållande till sin externa hårddisk), så min sorg kunde ha varit djupare. Men jag är fortfarade lite bitter över att jag måste lägga ut flera tusen på att köpa en ny dumburk. Så väldigt taskig tajming. Tack så mycket.

Jag har pluggat non-stop den här veckan (för en gångs skull säge jag det utan att överdriva det minsta) och ändå känns det som om jag inte fått någonting gjort. Så därför ska jag nu ta och plugga lite mer. Suck.

Jag är sämst på att bry mig om dig just nu.

Men så sent som för två timmar sedan körde jag iväg lilla laptopen till sjukan, så förhoppningsvis ska han stå på två fötter snar igen. Och då lovar jag att dela med mig av mitt spännande (host) liv igen. Så håll ut!

Puss

Hej sötisar

Min kära kompanjon Mr Dator drog sin sista suck i tisdags kväll. Kanske började han bli gammal, och jag fortsatte köra med honom tills han stupade.. Eller så tröttnade han helt enkelt på mig. Förhoppningsvis behöver han bara en tripp till farbror doktorn, men man vet ju aldrig. Jag återkommer med datum för begravningen om det vill sig illa.

Så nu bloggar jag från mobilen. Inte alls lika fancy. Men då jag sitter på ett tåg och redan har en packning som är tung nog hade min lille dator fått stanna hemma i vilket fall som helst.

Nu har jag bara två och en halv timme kvar. Alltså..!