Heh. Jag är trött.

Godnatt!

Idag har jag mest suttit och glott in i väggen, alternativt spelat Fruit Ninja på mobilen. Såå produktivt.

Sen kom Annie från Big Brother (inte för att jag har en aning om vem hon är eller hur hon ser ut - en av de andra praktikanterna förklarade det för mig) in på galleriet för att lämna lite planscher. Det gick så snabbt att jag inte ens hann bli starstruck, men hur patetiskt det än må låta tycker jag det var aningens häftigt att hon kom in där.

Förstår ni då hur tråkigt jag hade det då?

Sedan på eftermiddagen var det vernissage, och då kom det hela igång lite. Under tiden då de 412 (!) besökarna vandrade omkring och kikade på konstverk satt jag vid elementet bakom receptionsdisken tillsammans med den andra praktikanten, åt chips och lyssnade på jazzbandet som var där och spelade.

Det är inte helt fel att praktisera på en konsthall må jag säga.

Det finns så många töntiga ursäkter till varför vi inte använder cykelhjälm. Fredrik berättade om en alldeles speciell ursäkt hans kompis kört med när de gick på högstadiet. Han påstod att det egentligen var farligare att cykla med hjälm än utan, för vid tvära inbromsningar kunde hjälmen åka fram längs pannan och krossa näsbenet.

Haha, har ni hört något så dumt? Observera att jag är allt för ocool för att hitta på ursäkter för att bära den hårda, fula huvudbonaden, trots att den skyddar mitt intellekt och allt annat som gör mig levande. Jag bara glider med, som en död fisk. Skärpning på mig! Nästa nyårslöfte får bli att börja använda cykelhjälm. Något säger mig att det typ inte kommer att gå så bra att hålla det löftet.

Jag är övertrött och flamsig, jag ska försöka göra det här inlägget så kort och koncist jag kan (utan en massa blaha). Idag har jag satt upp tavlor till förbannelse inne i galleriet. Det finns en hel del brokig konst där inne, det mesta är faktiskt riktigt fint (tyvärr vågar jag inte fota något av det, för de kan vara skyddade av något slags publiceringsskydd. och då kanske de slänger mig i fängelse). Jag kände mig som en kvinnlig, lite mindre mesig version av Byggare Bob där jag stod och borrade och skruvade i de vita väggarna. Jag kanske ska bli snickare.

Eller inte. Jag är faktiskt fortfarande ganska förvånad över det faktum att de vågade släppa lös mig med alla de där verktygen. Det kunde verkligen ha slutat precis hur som helst.

Jag har blivit riktigt haj på hantera skruvdragaren efter en hel dags skruvande. Till höger ser ni min trogna följeslagare och bästa vän. Ingen har någonsin kunnat få mig att känna mig så lång och mäktig som den lilla svarta stegen.  

Just nu knarkar jag den här låten. Tre år för sent.

Mitt omsorgsfullt lockade hår och min noggrant genomkammade lugg fick se sig besegrade så fort jag gick utanför dörren imorse. Det är verkligen helt hysteriskt vad det blåser här nere. Inte nog med det så var jag dessutom tvungen att cykla (för er som missat det som susar jag fram på min mosters cykel fram och tillbaka från konsthallen varje dag. Trots att det kändes lite motigt i början måste jag erkänna att det känns lite fräckt att säga att jag faktiskt cyklar nästan en mil om dagen).

Jag har varit lagom seg och genomtrött hela dagen trots att jag hade sovmorgon och sov till halv elva. Det tar emot att erkänna, men jag tror att både min kropp och mitt psyke fick en liten chock när jag bestämde mig för att följa med ut för att kolla när min kusins pojkvän spelade med sitt band på universitetsområdet här i Växjö igår natt. I Ludvika finns det inte en chans att man skulle kunna gå ut på en tisdag och faktiskt träffa folk. Men, men, det säger väl sig självt. Studenter lever i en annan värld. Det kan jag lugnt konstatera.

Annars har jag bara målat lite podier och plockat med material till kroki-konst (när man målar av en naken människa, ni vet) idag. Föga intressant, hoppas det blir mer att göra imorgon.

Man måste bjuda på gräsliga bilder också. Min lugg börjar bli för alldeles för lång.

Spackel, putsning med sandpapper, målning, vilse-åkande, födelsedagsfirande, tårtätande.

Hänga med kusinen, utgång, mini-konsert, träffande av nya människor, taxiåkande (!).

This is my life, my friend, och jag hoppas att det dröjer bra länge innan det tar slut.

Godnatt på er sötnosar!

Spackel. Såå mysig konsistens, jag skulle kunna ha lekt med det hela dagen om jag hade fått. Tyvärr luktade det alldeles för mysko för att det skulle kunna vara möjligt. Synd.

Här cyklar jag förbi varje dag påväg till praktiken.

Det är verkligen jättefint här längs Växjösjön

Så, då var den första dagen här nere i Växjö avklarad. Det är så skönt att vara någon annanstans än i Ludvika en stund att det nästan fördunklar alla andra känslor. Men måste erkänna att det är otroligt kul att få spendera lite tid med min moster och min kusin som jag träffar så sällan.

Min dag har i övrigt bestått av inpackning av konst. Dyr, exklusiv konst på det. Jag kände mig som en obetydlig liten fluga där jag stod och lindade in tavla efter tavla i bubbelplast och alldeles för mycket tejp tillsammans med de andra praktikanterna. Ja, det finns två andra praktikanter på Konsthallen, men de har varit där i snart ett år, så för mig räknas de som anställda. De slog in tio tavlor på den tid det tog för mig att slå in en. Det är fan skills.

Vid fyra kom min kusin och hämtade mig och vi drog en vända på stan, med lite kaffedrickande som avslutning (okej då, jag drack te. Jag har inte gett upp min vägran att lära mig dricka kaffe, trots att det låter bra mycket vuxnare/coolare att säga att man tog en kaffe än att man drack te. Den dagen då jag faktiskt bestämmer mig för att försöka lära mig dricka kaffe kommer ni få vänta på ett tag om jag känner mig själv rätt, haha)

Min moster säger att det ska bli 18 grader här imorgon. Rena sommaren. Jag ska njuta så det står härliga till. Hoppas ni har det lika varmt och mysigt där hemma i Dalarna.

Nu ska jag plugga!

Läste precis ett inlägg på Facebook om en tjej som tydligen hade kört i 105 km/h på en 70-väg och blivit stoppad av polisen. Körkortet rykte och hon fick lite drygt 3500 i böter. Sen är det massor av smarta människor som har kommenterat med att polisen är orättvis och att de borde ägna sig åt viktigare saker än att stoppa folk som kör lite för fort.

Jag höll på att dö.

Sen NÄR är 35 km/h över hastighetsbegränsningen lite för fort!?

Haha, det finns så mycket konstigt folk. Rätt åt henne säger jag. Förlåt, men det finns ingen annan åsikt som är acceptabel i ett sådant läge.

Praktikveckor 2.0 närmar sig allt mer, och det är nu bara... 10 timmar kvar tills jag sätter min fot på Konsthallen för första gången. Spännande är bara förnamnet. Tågresan hit till lilla (stora) Växjö var däremot inte speciellt spännande. Dock måste jag erkänna att det var ganska skönt att bara kunna sitta och halvsova i sex timmar utan att känna dåligt samvete över att man hellre vill stanna inne trots att solen skiner utanför fönstret.

Så nu har jag gjort mig hemmastadd (översättning: packat upp alla mina kläder) i min kusins rum. Notera att han för närvarande befinner sig på andra sidan jordklotet och plockar äpplen i Tasmanien, annars hade han nog inte låtit mig bre ut mig på alla tillgängliga ytor i hans rum. Heh.

Nu ska jag försöka få lite skönhetssömn så jag kan vara mitt bästa jag imorgon. Massor av nya människor, konstmänniskor på det. Hjälp.

Godnatt!

Utsikten från tågfönstret. Man bara måste älska allt det bruna och döda vårens Sverige har att bjuda på.