Det finns en särskild skönhet över lata söndagar. Jag avnjöt nämnligen en sådan idag, och förutom att det var svårt att inte få dåligt samvete över det faktum att jag faktiskt satt inne när det var sådär superlyckligt väder ute, så var det ganska underbart. Kan inte alla dagar vara såhär oproduktiva utan att det gör något?

Men trots att jag lätt kunde ha stannat inne precis hela dagen så kände jag mig skyldig att ta ut Noah på lite grönbete (om det är någon som missat vem Noah är, så är han min kanin. Jag har alltså inte tvingat ut någon starckars familjemedlem i trädgården för att käka gräs). Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om den lilla krabaten, han sitter trots allt inne i ett mörkt garage större delen av tiden. Men han är i och för sig rädd för allt som rör sig och alla höga ljud, samt att han fryser om det inte är mer än 15 grader ute. Han är en liten mes, så han mår nog bäst i det vama, torra garaget trots allt.

Som avslut på den här oproduktiva dagen ska jag lyssna in mig på Louise Hoffstens Let the Best Man Win så att jag kan "göra den till min egen" genom att lägga till lite rytmändringar och wailande, haha. Och nej, jag har inte valt den själv, det är min sångpedagog som tycker den "passar min röst så bra". Jag ska fixa att sjunga den utantill och eget redan imorgon, så det är bara att ligga i nu då. Dock känns detta så otroligt mycket roligare än att sitta med det klassiska skolarbetet. Kreativitet for the win. Jag skulle ha valt estet.

Noah är inte vidare medgörlig när det gäller att stå modell, men de här bilderna gör honom i alla fall rättvisa. Han kan vara så charmig när han anstränger sig.