Jullovet börjar närma sig sitt slut. Mitt sista jullov. Jag blir nästan lite gråtmild.

Så har jag gjort det bästa av det? Jag har spenderat större delen av det med Jonatan och några kvällar av det med mina vänner. Jag har simmat (jag trodde aldrig jag skulle kunna sakna en sport så mycket - att hoppa i bassängen var som att komma hem). Jag kan inte klaga.

Men nu börjar det hårda livet igen och jag har nog aldrig varit så opepp på skolan som jag är just nu. Jag skulle vilja ha lov i några månader till, lata mig, titta på massor av film, fixa och dona runt - och framför allt inte behöva tänka på plugg. Jag får ångest bara av att tänka på att vi har en uppgift i naturkunskap som jag skulle ha börjat på. Egentligen hatar jag när lärare ger oss arbeten över lov. Även fast vi har en vecka efter lovet på oss att jobba med den innan den ska in så ligger den ändå där och stressar mig. Usch. Inte nog med det så har de andra lärarna redan börjat skicka ut planeringar och uppgifter. Herregud, lugna ner er för helskotta. Av någon anledning så har skolan flutit på så bra i fem terminer, men den här sista känns bara jobbig. Ja, jag vet att den kommer gå fort. Jag försöker bara intala mig själv det. En termin. Fast när den är slut måste jag ha tagit reda på vad jag vill göra med mitt liv. Det var ju det också..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Idag känner jag mig produktiv, förstår ni. Problemet är bara att jag måste använda all min energi till att hålla mig produktiv, så jag orkar ändå inte utföra något. Förutom detta svamliga inlägg då.   Värst är det med naturkunskapsuppgiften, ...

  Jag inser inte hur mycket jag saknar mina fellow classmates tills jag träffar dem.   Som ni kanske märkt är min inställning till skolstarten inte den mest muntra, och inte blev den bättre när jag pallrade mig upp klockan halv sju för att gå t...

  Hallå där, kära bloggläsare!   Jag lovade att jag skulle börja blogga igen efter nyår. Så nu gör jag det. Med nya krafter och allt det där. Jag lovar att jag inte ska göra er (fortfarande trogna följeslagare) besvikna. Det må låta som en klys...

Det är den hårda sanningen. Eller så överdriver jag igen. Det är jag kung på. I alla fall, jag lovade mig själv (och mina vänner med, för den delen) att jag inte skulle bli en sån där tjej som går helt upp i sig själv bara för att hon är kär...

  Jag får lite dåligt samvete när jag inte kan förse er med bildrika inlägg. Proceduren är helt enkelt för omständig för att jag ska orka nu när jag inte har min egen dator. Hoppas ni kan förlåta mig.   Just nu har systers skoldator. Vars mella...