Idag känner jag mig produktiv, förstår ni. Problemet är bara att jag måste använda all min energi till att hålla mig produktiv, så jag orkar ändå inte utföra något. Förutom detta svamliga inlägg då.

Värst är det med naturkunskapsuppgiften, som jag för tillfället hatar. Jag vill bränna upp boken. Precis som jag gjorde med filten av (kan det vara polyester?) alldeles nyligen. Det är så svinigt kallt här i huset att man måste stå vid brasan hela tiden för att inte frysa till is. Uppå det går jag runt invirad i en filt. Kombinationen innebär skön värme, men står man för nära glaset fräser det till och börjar lukta bränd plast. Jag vet. Gör inte det. Nu var det visserligen bara ett litet hörn av filten som smälte och inte hela jag, men man vet aldrig med syntet. Nästa gång kanske det säger swosschhh och sedan är jag också borta.

Jag skulle verkligen vilja kunna transferera mig. Tänk vad härligt om jag bara kunde koncentrera mig hårt, vifta med trollstaven, känna den där sugande känslan av att bli tryckt genom en trädgårdssslang (J.K Rowlings ord, inte mina) och sedan vips stå i Jonatans lägenhet. Slippa svindyra sextimmars tågresor och tre veckors uppehåll...

Jag tror jag ska bli en häxa. Bränna upp naturkunskapsboken och vara hos mitt hjärta. Japp, så får det bli.

Jag inser inte hur mycket jag saknar mina fellow classmates tills jag träffar dem.

Som ni kanske märkt är min inställning till skolstarten inte den mest muntra, och inte blev den bättre när jag pallrade mig upp klockan halv sju för att gå till skolan och ha psykologi. Problemet var liksom att läraren inte dök upp. Fett najs. Så jag gnäller lite ljuv musik för Ellens öron och hon säger att hon bestämt sig för att försöka se den här sista terminen som något positivt och inte gnälla så mycket. Allt jobbigt vi kommer göra blir ju för sista gången och det smartaste vore egentligen att njuta av det liv vi känner till. Smart tjej det där. Jag ska nog ta efter.

Det ska jag verkligen.

Jullovet börjar närma sig sitt slut. Mitt sista jullov. Jag blir nästan lite gråtmild.

Så har jag gjort det bästa av det? Jag har spenderat större delen av det med Jonatan och några kvällar av det med mina vänner. Jag har simmat (jag trodde aldrig jag skulle kunna sakna en sport så mycket - att hoppa i bassängen var som att komma hem). Jag kan inte klaga.

Men nu börjar det hårda livet igen och jag har nog aldrig varit så opepp på skolan som jag är just nu. Jag skulle vilja ha lov i några månader till, lata mig, titta på massor av film, fixa och dona runt - och framför allt inte behöva tänka på plugg. Jag får ångest bara av att tänka på att vi har en uppgift i naturkunskap som jag skulle ha börjat på. Egentligen hatar jag när lärare ger oss arbeten över lov. Även fast vi har en vecka efter lovet på oss att jobba med den innan den ska in så ligger den ändå där och stressar mig. Usch. Inte nog med det så har de andra lärarna redan börjat skicka ut planeringar och uppgifter. Herregud, lugna ner er för helskotta. Av någon anledning så har skolan flutit på så bra i fem terminer, men den här sista känns bara jobbig. Ja, jag vet att den kommer gå fort. Jag försöker bara intala mig själv det. En termin. Fast när den är slut måste jag ha tagit reda på vad jag vill göra med mitt liv. Det var ju det också..

Hallå där, kära bloggläsare!

Jag lovade att jag skulle börja blogga igen efter nyår. Så nu gör jag det. Med nya krafter och allt det där. Jag lovar att jag inte ska göra er (fortfarande trogna följeslagare) besvikna. Det må låta som en klyscha, men detta år kommer bjuda på så fantastiskt många händelser att jag nästan blir lite rädd bara av att tänka på det.

Så hur började mitt nya år? Med spöregn, lite osmakande champagne och ett bråk. Plus att vi inte får glömma Will Smith. Nyårsafton har på något sätt alltid varit viktig för mig, jag tycker att det är viktigt hur man spenderar de sista minuterna på det gamla året och de första in på det nya. Det känns som att det kommer finnas med en under hela året, lite skrockaktigt sådär. Så därför är jag inte hundra nöjd med mitt tolvslag. Dock kan det tilläggas att stämningen i alla fall hann förbättras avsevärt innan det var dags att stänga igen ögonen.

Mest saknar jag snön. Här finns ingen alls. Jag befinner mig alltså på betydligt sydligare breddgrader (haha, det låter som jag är på solsemester i Australien) och firade inte nyår hemma i snöiga Dalarna. Jag trivs här i nere i Västergötland, men det ser mer ut som mars än januari. Gräsmattorna är till och med gröna. Som att de inte orkade gå igenom hela omställningen från grön till gul till brun och sedan hela vägen tillbaka i takt med att värmen kommer tillbaka. Det är bara fel. Jonatan brukar säga att jag är en norrlänning, och trots att jag vanligtvis brukar protestera högljutt ("Dalarna är inte Norrland!") så får jag faktiskt ta och ge med mig på den här punkten. På vintern ska det vara vitt. Punkt.

Tror jag ska ta och fila fötterna lite. Typ för att jag kan och så. Undrar om Jonatan uppskattar att jag filar av döda fotceller i hans lägenhet. Fast jag har ju faktiskt städat igenom den  idag. Ordentligt. För att jag är en så bra flickvän, menar jag. Så jag får nog fila fötterna.

En sammanfattning av året dyker snart upp, håll utkik!