Hallå där, kära bloggläsare!

Jag lovade att jag skulle börja blogga igen efter nyår. Så nu gör jag det. Med nya krafter och allt det där. Jag lovar att jag inte ska göra er (fortfarande trogna följeslagare) besvikna. Det må låta som en klyscha, men detta år kommer bjuda på så fantastiskt många händelser att jag nästan blir lite rädd bara av att tänka på det.

Så hur började mitt nya år? Med spöregn, lite osmakande champagne och ett bråk. Plus att vi inte får glömma Will Smith. Nyårsafton har på något sätt alltid varit viktig för mig, jag tycker att det är viktigt hur man spenderar de sista minuterna på det gamla året och de första in på det nya. Det känns som att det kommer finnas med en under hela året, lite skrockaktigt sådär. Så därför är jag inte hundra nöjd med mitt tolvslag. Dock kan det tilläggas att stämningen i alla fall hann förbättras avsevärt innan det var dags att stänga igen ögonen.

Mest saknar jag snön. Här finns ingen alls. Jag befinner mig alltså på betydligt sydligare breddgrader (haha, det låter som jag är på solsemester i Australien) och firade inte nyår hemma i snöiga Dalarna. Jag trivs här i nere i Västergötland, men det ser mer ut som mars än januari. Gräsmattorna är till och med gröna. Som att de inte orkade gå igenom hela omställningen från grön till gul till brun och sedan hela vägen tillbaka i takt med att värmen kommer tillbaka. Det är bara fel. Jonatan brukar säga att jag är en norrlänning, och trots att jag vanligtvis brukar protestera högljutt ("Dalarna är inte Norrland!") så får jag faktiskt ta och ge med mig på den här punkten. På vintern ska det vara vitt. Punkt.

Tror jag ska ta och fila fötterna lite. Typ för att jag kan och så. Undrar om Jonatan uppskattar att jag filar av döda fotceller i hans lägenhet. Fast jag har ju faktiskt städat igenom den  idag. Ordentligt. För att jag är en så bra flickvän, menar jag. Så jag får nog fila fötterna.

En sammanfattning av året dyker snart upp, håll utkik!