Jag inser inte hur mycket jag saknar mina fellow classmates tills jag träffar dem.

Som ni kanske märkt är min inställning till skolstarten inte den mest muntra, och inte blev den bättre när jag pallrade mig upp klockan halv sju för att gå till skolan och ha psykologi. Problemet var liksom att läraren inte dök upp. Fett najs. Så jag gnäller lite ljuv musik för Ellens öron och hon säger att hon bestämt sig för att försöka se den här sista terminen som något positivt och inte gnälla så mycket. Allt jobbigt vi kommer göra blir ju för sista gången och det smartaste vore egentligen att njuta av det liv vi känner till. Smart tjej det där. Jag ska nog ta efter.

Det ska jag verkligen.