Hej där fina läsare.

Nu är jag framme och tillrätta i smålänningarnas rike. Allt här är sig likt, förutom att Pontus nu kommit hem och bestämt sig för att köra på Australien-luffarstilen även hemma i kalla Sverige. Detta luffarbeteende innebar idag att han glömde sina skor hemma när vi skulle till det nya hushållet Rudenius-Jacobsson på fika. Det var i alla fall väldigt roligt att få träffa honom (och alla de andra) igen.

Imorgon är det studentfirande för fulla muggar som gäller. Med tanke på att jag endast fick 5 timmars sömn inatt (lägga sig sent, för att man panikpackar i sista stund, och sedan gå upp tidigt... you know the drill) måste jag nog knyta mig snart om jag inte ska ramla ihop i en trött liten hög mitt under festandet imorgon.

Godnatt, på återseende.

~ En bild från i somras ~

Sommarmusikant 2011 stod det på våra matchande, vita t-shirtar. Dans- och Musikskolan stod det på den svarta minibussen vi åkte runt i. Världens utan tvekan roligaste sommarjobb, och jag får göra det i år igen. jippie!

Det blev en springtur i alla fall. Duktighetspoäng till mig!

Det var mysigt och så vidare tills mina hörlurar inte ville sluta glida ur öronen och min höft pajade. Efter ungefär 500 meter så att säga. Men då fick jag i alla fall lite mer tid att fota skogen. Denna intressanta syssla får ta upp alldeles för lite tid i mitt så hektiska liv, så jag tyckte det var så dags nu. Jag ska åka till Växjö imorgon!

Godkväll på er.

~ En bild på en tid du saknar ~

Konfirmandledartiden är ett minne blott, men den var verkligen härlig, ingen av oss kan förneka det. Men alla goda ting har sitt slut, så att nya goda ting kan ta vid. Jag kan vara så poetisk ibland.

Det är en livets plåga att bo granne med en familj som har barn och studsmatta som alla barnens kompisar kommer och hoppar på (behöver jag tillägga att de väsnas som en flock apor på crack?) varenda lediga minut.

Jag vill verkligen inte låta som en bitter gammelhagga, vilket är svårt, för det är precis vad jag är just nu, men det är verkligen så sanslöst irriterande att man inte ska kunna ha fönstret öppet utan att bli döv. Jag fattar inte varför de måste hålla på att skrika så mycket? Kan de inte bara leka lugnt som vi gjorde när jag var barn? Jag skrek väl aldrig sådär? Men seriöst. Jag lovar att jag aldrig väsnades så där mycket. Jag kan svära på att jag verkligen försökte ta hänsyn till alla trötta tonåringar som försökte sova på sommarlovsmornarna (host) och inte gick ut och hoppade studsmatta halv nio på morgonen. Så är det för mycket att begära tystnad? Antagligen.

Anledningen till att jag stör mig kan vara för att jag har så tråkigt. Det är ingen annans än mitt eget fel, men det suger för det. Jag önskar jag kunde vara lite mer kreativ och handlingskraftig dagar som denna. Att gå runt i pyjamas och stirra på dumburken hela dagen är bara intressant i några dagar. Dessa dagar har passerat och det är nu dags för projekt göra-någonting-av-sommarlovet. Första steget blir att pallra sig ut och springa. Vilket antagligen inte kommer att hända. Jag lagar nog lite mat istället.

Ciao.

~ En person som alltid ställer upp för dig ~

Isa, min sköna, du blir tilldelad detta tjugoförsta inlägg för att du är rätt awesome.

Den låter högt och är alldeles för varm.

Idag har verkligen shoppat loss.

En tröja, en långklänning, ett par pyjamasshorts (eller hotpants som resten av världen säger) och ett par skor fick följa med hem. Plus en massa pysselgrejer från Panduro. Jag är glad och tänker inte kolla saldot på mitt konto.