Det var så kul att hänga tvätten att jag blev tvungen att ta en lustig bild för att fånga min glädje.

Ibland kan jag bli irriterad på den här utseendehysterin. Att man blir hysterisk över att en mindre smickrande bild ligger uppe på Facebook, eller när det är fotoförbud för att man inte har smink på sig. Jag är lååångt ifrån oskyldig i detta drama, jag taggar av fula bilder. Jag skulle aldrig få för mig att lägga upp en bild där jag har dubbelhaka. Men under åren har jag börjat inse (nu låter jag gammal och vis igen, va?) att det kanske inte är hela världen. Gamla bilder på mig och mitt finniga fejs känns inte lika skräckinjagande längre. En fyllebild här hela tillvaron är skev - so what? Alla vet att jag inte ser ut så i verkligheten. Sen finns det ju såklart gränser. Men om vi bara kunde lägga ner skulle inga problem finnas längre. Poff. Alla lägger ut strykfula bilder på sig själva, så vips är verkligheten återställd igen. Hur gärna vi än vill kommer vi aldrig bli barbiesar i lyxförpackningar, inte sant brudar?

Oerhört intressant rubrik till ett mindre intressant inlägg.

Hela det coola gänget, minus my precious self, spelar Elvis med äkta inlevelse.

Idag spelade vi på ett äldreboende i Sunnansjö och åkte sedan vidare till Grangärde, där byborna firade barnens dag. Förra året var det cirkustema, i år hade temat rymden tagit över. Det var en upplevelse, må jag säga, att se en massa vuxna människor gå omkring i hemgjorda foliehattar, gröna från topp till tå. Vad gör man inte för de små? Vi hade tyvärr inga rymdlåtar att bjuda på (fly me to the moon var en klen tröst) och inte heller några barnlåtar. Som tack för att vi var så nonchalanta fick vi vänta bra länge på ström, och när vi väl kopplat in alla instrument och kört igång var det någon som bestämde sig för att dra ut sladden så att all vår utrustning dog. Mitt i en låt. Det var både kul och hysteriskt (panik, någon?) på samma gång. Inte nog med det envisades han som var konferencier med att avbryta oss hela tiden mellan låtarna för att delge sin viktiga information. Jag blev irriterad. Eftersom det händer stup i kvarten var det ingen som orkade bry sig. Men vi kunde i alla fall konstatera att vi spelat på ställen där vi uppskattats mer.

Dock fick jag köra bilen idag. Så jag var nöjd ändå.

Partey en Ludvika, hey, hey.

Det är faktiskt bra mycket mer fancy än vad det låter. Fast det var nog mer sällskapet som gjorde kvällen. Vädret och banden var ju inte mycket att hänga i julgranen, så... Det var definitivt sällskapet. Och sockervadden.

Så jag tänker absolut strunta i hur jäkla lame det är att gå på stadsfesten. Visst, Peace & Love huserar i grannstaden, men vad tusan. Varför kan man inte uppskatta när det händer nåt i den här tråkiga lilla staden? Jag tänker inte sitta på min ända bara för att det skulle vara töntigt att gå på Ludvikafesten. Dessutom har jag inte lust att lägga en halv förmögenhet på att traska runt i lera bland en massa fulla människor.

Förlåt bloggen för att jag lyckades vänta detta glada inlägg till ett påhopp mot de som inte är likasinnade. Ibland kan jag bara inte hjälpa det.

Här kommer i alla fall en glad bild på min sällskapsdam för kvällen, med den omtalade sockervadden.

Imorgon är det stenhårt rep. På fredag kör vi.

Jag börjar faktiskt känna mig lite smånervös inför vår första spelning, om jag ska vara ärlig. Inte för att jag tror det kommer strula ihop sig, nejdå, utan mest för att jag vet att jag är ansvarig för hur det kommer att låta. Ja, jag, Emil och Lisa. Men det är lika nervöst för det.

There always will be space in-between
where I find myself and where I want to be.

Lyssna på den här låten, gott folk. Bara gör det. Ni kommer inte ångra det, jag lovar.

Transit - Jasper Sloan Yip

24 juni 2012.

Det är väl en bra jäkla tråkig rubrik? Därför använder jag den just idag. Det känns som om den här dagen förtjänar en trökstämpel. Men imorgon drar det igång igen, då blir det jobb för hela slanten. Plus att jag ska få träffa Ellen och Madde igen efter vad som känns som en smärre livstid. Och nästa vecka kommer en viss Tuva hem från USA. Så idag kan få vara tråkig. Jag bjuder på den.

Såhär dagen efter midsommar är jag lite lagom bakfull och aptrött. Det blir så när man är uppe till halv fem har jag hört. Någon blomsterkrans blev det tyvärr inte, men några svenska jordgubbar slank i alla fall ned.

Jag spenderade dagen i solen och kvällen hos Isa, min fina. En midsommarafton som helt klart tog sig in på topplistan. Dock kan inget mäta sig med de somrar då jag plockade blommor ute i Nyhammar med mormor, som hon sedan gjorde kransar av. Lupiner, smörblommor, hundkex och midsommarblomster. Dans runt midsommarstången och smågrodorna ute i Mångdala... När det är midsommar saknar jag min mormor något alldeles grymt mycket.

Nämnde jag att jag varit trött idag? Det är kul att vara uppe sent, men jag är osäker på om det är värt det. Jag somnade i soffan vid fyra och har varit zombie sedan jag vaknade precis innan middagen. Annars jag har mest tittat på film och läst igenom mina gamla nummer av SOLO och Cosmopolitan idag. Finns det något som kan muntra upp en trött, grå dag som färgglada modetips och käcka upplysningar om hur killar egentligen tänker? Antagligen inte. Det skulle vara Liftarens guide till galaxen i så fall. Det måste vara världens skönaste film. Jag tror att jag har sett den säkert fem gånger, och den är lika bra varje gång. Hysteriskt rolig (min humor i filmformat) och så sjukt konstig att man antingen älskar eller hatar den. Filmtips till er med öppna sinnen.

Detta är så komplicerat, så skrattretande och så sjukt konstigt att det inte kan bli annat än bra.

Marvin - den manodepressiva roboten, Zaphod - galaxens president vars hjärna styrs av citronsaft, Ford - utomjordingen som beväpnar sig med en handduk och  Arthur - den förvirrade människan i pyjamas.

Jag har ont i magen. Igen.

Jag undrar vad det är för fel på den, den vägrar må bra nuförtiden. Jag har misstänkt ett tag att jag är lite överkänslig mot mjölk i mjölkglasform, men jag hoppas innerligt att jag inte gått och blivit laktosintolerant eller nåt. Då skulle mitt liv vara över. Choklad, glass, ost, yoghurt. Mitt liv skulle vara över.

Pappa skämtade lite skämtsamt att det kanske beror på stress. Jag har som okänt börjat jobba den här veckan. Skämtandet har sin grund i att jag är sommarmusikant och alltså sitter och spelar och skriver musik hela dagarna. Jag ska inte försköna sanningen - det är ett jäkligt chill jobb. Men så fruktansvärt roligt. Den här veckan har vi mest suttit och valt ut låtar och skrivit arrangemang, men nästa vecka är det tänkt att vi ska komma igång och öva. Den här veckan har inte varit stressig, dock kan jag tänka mig att nästa vecka kommer bli lite lagom stressig. Jag kan se framför mig hur jag får några små miniutbrott och kanske sliter mitt hår lite - men vad offrar man inte för konsten? Vi ska öva ihop 25 låtar med en ensemble på 3 och en halv dag. Mina damer och herrar, stress var ordet. Det kommer bli grymt.