Måndagsångesten slog aldrig till idag. Jag är förvirrad.

Fast naturkunskapen gjorde mig lite deprimerad. Ett helt år med vår skojiga naturkunskapslärare. I can't waiiit! Det där var grov sarkasm, btw. Jag har så sjukt svårt för henne som lärare, jag blir helt nervös av att tänka på det. Huuu..

Men medans alla andra grämar sig över morgondagen och den estetiska verksamheten känner jag mig nöjd. Missförstå mig inte, jag har inga som helst förväntningar på den kursen, men det känns bra att jag antagligen (förhoppningsvis) kommer kunna glida förbi alla utmaningar obemärkt. Lite kul tänker jag i alla fall ha, och om jag behöver anstränga mig kommer det bara bli ett plus, men jag behöver i alla fall inte kämpa med noter, notvärden, gehör och instrumentlära. Med andra ord - musikens baksida. Men så jäkla användbart när man kan det!

Jag hade tänkt läsa klart det galet tjocka häftet vi fick på religionen. Hm. Så gick det med det. Jag har nog inte insett hur tungt det kommer bli att behöva plugga hemma. Efter skolan. Varje dag. Äh, vem försöker jag lura, det har aldrig hänt...  But still.

Music's in my soul, I can hear it every day and every night, it's the one thing on my mind.

Music's got control, and I'm never letting go, oh no. 'Cause I just want to play my music.

Jag hade lust att spela gitarr idag, men mina fingrar ömmade så in åt helvete (intensivt rep och spelning igår...), så jag fick lägga ner. Så jag satte mig och lyssnade på musik istället. Det gör i alla fall inte ont i fingrarna. Om man gör det rätt, alltså. Kan vara bra att veta... Här får ni ett smakprov.

Först tog jag en liten nostalgitripp och lyssnade på gamla låtar som jag älskade på den gamla goda tiden. Det borde jag göra oftare, för det är otroligt vad musik för med sig minnen. Denna är högstadiet i notform:

Play My Music - Jonas Brothers

Sedan blev det lite ny musik också. Nåväl, ny för mig.  Nuförtiden är det min syster som förser mig med ny musik, så är den skum, skyll på henne. Här är en från förra året som jag inte lärt mig uppskatta förrän nu:

Shuffle - Bombay Bicycle Club

Efter den nya musiken lyssnade jag på den här, för den får mig att tänka på dig.

Kiss Me In The Morning - Stereo Skyline

Nu tänkte jag att jag skulle lyssna på den här, mest för att den är så söt. 

Leave Right Now - Will Young

Mycket intressant musikalisk resa, inte sant? Äh, vem försöker jag lura...

Jag vet inte hur jag ska berätta det här för er utan att berätta för mycket.

Det är lite frusterande. Helst skulle jag vilja springa runt och vifta yvigt med armarna och skratta galet högt så att alla kan se hur bra jag mår, men det skulle antagligen ge mig ett fripass till Säter. Så det ska jag inte göra. Där vill jag inte vara. Just nu vill jag bara känna så mycket som möjligt, så som bara jag kan, utan att bli... dömd. Det är svårt att se sig själv från utsidan, mark my words, men ibland skulle det vara rätt praktiskt. Jag lullar runt som ett lyckligt får på grönbete, men jag misstänker att min omgivning ser baksidan och i sitt stilla sinne tänker "lägg ner nu för fan". Det brukar vanligtvis vara för bra för att vara sant. Men jag tänker lite naivt ignorera det för nu och bara gotta mig så mycket jag bara kan. Seriöst, jag har ju för tusan aldrig känt såhär förut, vad mer kan jag göra?

Förvirrade? Jag med.

thefunniestpost.com

Har jag dålig humor eller? Stackars lille katt. Haha!

Nämen tjenare! (Läses med lite töntigt överraskad entusiasm - det är så jag säger det i verkligheten)

Den lätta paniken som legat över mig de senaste två dagarna skingrades sån tur var i förmiddags. Plan för projektarbete - check! Jag, Ellen och Madde tänkte ta och snickra ihop en (förhoppningsvis) intressant webbtidning. Det var så roligt. Vi hade spenderat nästan en och en halv dag i grupprummet (idétorka var bara förnamnet...) när vi plötsligt fick en snilleblixt som vi alla fastnade för. Planen var presenterad, genomdiskuterad och spikad på mindre än tio minuter. 

Annars då? Jodå, dagarna knatar på. Det kommer bli värre. Skolan kommer dra igång på riktigt, arbetena kommer  att växa på hög, Isa flyttar till Uppsala, det blir kallare... Mmm. Blä.

Så när hösten ska jag ta varenda tillfälle jag får att mysa ned mig under en filt med en kopp te och något trevligt sällskap. Det är så man tacklar den grå årstiden, förstår ni.

Ska jag försöka sammanfatta min lilla irländska vistelse? Vill ni det? Jag förstod väl det. Då kör vi!

Soundtrack: Corofin Nights, Half-Hanged MacNaghten, The Lost and Found

Har ni aldrig lyssnat på traditionell irländsk musik förut? Lyssna på de här av FullSet så får vi se om ni blir lika kära i irländarnas härliga musik som jag blev för mååånga år sedan. Flöjt, fiol, gitarr, dragspel, säckpipa... Njuuut!

1. Berget intill Powercourt Gardens, lite mysteriskt insvept i dimma dagen till ära. 2. På bussen i Dublin! 3. Utsikt över Dublin från Guinnes Storhouse 4. Powercourt gardens

Torsdag

Klockan 04:00 släpar jag mig upp ur sängen efter att ha fått cirkus fyra timmars sömn (så går det när man vänder på dygnet, gott folk) för att sätta mig i bilen och åka mot Borlänge. Sedan från Borlänge till Stockholm, från Stockholm till Oslo och från Oslo till Dublin. Lååång dag.

Omkring sju hade vi tillslut tagit oss fram till hotellet där vi slängde i oss en inte så irländsk middag innan vi stupade i säng. Det är förvånansvärt jobbig att resa, speciellt med tanke på att vi faktiskt spenderade sex timmars på Oslos flygplats i stillasittande (läs: sovande) tillstånd innan åkte vidare mot Dublin.

Fredag

En trött trefjärdedelars familj går upp okristligt tidigt för att hinna till hotellets frukostbuffé innan den stängde. Varför ska hotell envisas med att stänga frukosten så jäkla tidigt? Satan. Resten av dagen spenderades på en grön buss och diverse museum. De gröna Hop On-Hop Off  bussarna blev vår räddning, som de äkta turister vi var, och man fick dessutom lära sig en massa intressant från speaker-rösten på köpet. Höjdpunkten på dagen var när vi vandrade omkring på Collins Barrecks Museum och läste om irländarnas krigshistoria, lärde oss hur långt ifrån varandra man stod i en pistolduell och vad olika sorters gevärskulor lämnar för märken efter sig i mänskligt kött. Mys. Sedan åt vi Fish'n'Chips på en riktig irländsk pub.

Hur kan man inte älska såna här bussar när man är turist?

1. Den här pubens Fish'n'Chips smakade himmelskt 2. Det kan ni nästan se, va? 3. Dörrarna i Dublin hade många roliga färger 4. Bron till Temple Bar över floden Liffey.

Lördag

Vi kostade på oss en liten sovmorgon och åt frukost på Kylemore på lördagen. Sedan hade vi satt sikte på Guinnes Storhouse, där de tillverkar den berömda ölen. Inträdespriset var lite väl saftigt, men utsikten från toppen av byggnaden var frän och jag drack mitt första (lilla) glas Guinnes.

Kvällen blev resans höjdpunkt för min del då vi hittade en pub där de spelade livemusik! Varannan pub hade livemusik, men det var så knökfullt på de flesta av dem, så vi hade inte en sportsmössa att ens kunna se några lediga bord, än mindre få ett, så därför blev jag så lycklig när vi kunde sitta och äta och lyssna samtidigt. Det var mys på hög nivå, och jag vill så hemskt gärna uppleva det fler gånger!

Me and me sis at the gates of Guinnes Storehouse.

Söndag

Det var upp tidigt nästa dag som gällde för att vi skulle hinna med bussen som skulle ta oss på en Costal Tour. Vi lämnade Dublin bakom oss och for ut mot havet. Powercourt, som var ett gammalt slott, var målet för trippen, så vi spenderade två timmar med att knata omkring i the Powercourt Gardens, som så utmärkt speglade Irlands fantastiska natur.

Jag och systeryster i toppen av ett litet torn i Powercourt Gardens. Det fanns till och med kanoner!

Måndag

Vi går upp 04:30 (jag måste erkänna att resan var en utmärkt upptakt till skolvardagen, vi gick upp tidigt på morgnarna och lade oss tidigt som vilka pensionärer som helst) för att föbereda oss för hemresan. Hejdå Irland, snyft snyft. Vi åkte svarttaxi till flygplatsen (far var så väldigt entusiastisk medan jag mest var rädd för att chauffören skulle kidnappa oss och låsa in oss i någon källare någonstans) och hoppade på det gröna Aer Lingus-planet. Jag kom hem helt öm i kroppen, kan jag säga. Jag har nog aldrig gått så mycket i hela mitt liv som jag gjorde under dagarna i Irland. Det smärtade, men det var det värt. Utan tvekan.

Jag får ta och åka tillbaka dit någon dag.

Jag är tillbaka i Svenneland, och jag ska till skolan om elva timmar och elva minuter. Suck.

Jag har haft det rätt awesome de senaste fyra dagarna, det ska ni veta. När jag får tid ska jag ladda upp lite bilder och skriva en snutt om mina irländska upplevelser. Nu ska jag sova. Och ladda inför morgondagen. Välja ut vilka kläder jag ska ha på mig. Gråta en skvätt och gnälla lite mer. Sörja sommarlovet. Klaga lite mer. Godnatt.

Nu bär det av mot irländska breddgrader.

Bild från Google.

Ni får ha det så bäst och grymmast i vårt avlånga Svealand, så hörs och syns vi på måndag (eventuellt tisdag beroende på hur död jag är). Förhoppningvis har jag då en bunt egna bilder att bjuda på!

Puss!